ipsykopatenshander.blogg.se

 

Väskorna var packade, det kändes inte rätt bra, men det var nytt. Jag skulle ge detta en chans, jag hade varit singel länge och jag behövde ett förhållande. Detta skulle bli bra. Det var vår ute och fåglarna kvittrade, solen lyste in genom fönstrena och jag fick lite energi bara av att se ljuset falla in i lägenheten, numera våran gemensamma lägenhet. Skrämmande. Magkänslan sa åt mig att det var fel, men jag kunde inte sätta fingret på vad det var, så jag ignorerande den där magkänslan alla pratar om. Det skulle bli bra, det hade alla sagt åt mig. Jag behövde detta. Jag behövde denna omtänksamma kille. 

 

Lugnet började infinna sig, väskorna skulle packas upp. Mina personliga saker skulle blandas med hans saker. Mina saker skulle läggas i hans garderober och lådor. 

 

- Kom, jag måste visa dig en sak, en hemlighet som jag måste dela med mig. Bli inte rädd, ta det som att du är min räddande ängel

- Okej?

- Du ser dessa sprutor, dom är inte öppnade. Jag vill att du ska veta att du räddat mig ur något du inte ens kan ana , kan bara säga att jag gått igenom en svart period och att du fått mig att inse att det finns hopp i livet. Du är mitt hopp, du är min ängel, du är mitt allt. Jag kommer dig alltid vara tacksam, glöm inte det. 

- Vad är det där? Jag förstod gott och väl var det var, men frågan bara slank ur mig

- Allt detta ska jag göra mig av med, och jag vill att du är med på min resa framåt. Vi ska bli lyckliga. Du och jag.

- Jag hade helst velat slippa se det här. Det ska inte få finnas i min värld

- Jag reser norrut ihelgen, en god vänn till mig ska få ta över paketet. Det är det sista du kommer att få se av den här skiten. Jag lovar. Du är min ängel på jorden. Du tog upp mig från helvetet och jag är dig för evigt tacksam.

 

 

 

I dagsläget har jag förstått, en människa med så starkt beroende klarar sig inte utan hjälp. Det är en drog, det är inte "bara att sluta". Det här var första gången jag stötte på det. Våren 2008, det blev inte den sista.........