"Emma" berättar
Kategori: Emma berättar
- Hallååå, hallååååååå, vakna! Hallååååååå vaknaaaaaaaaa! Jag ruskade honom hårt, men fick knappt något gensvar.
- Snälla svara mig, vad är det som händer???
- Det är ingen fara, slöddrar han fram
- Snälla berätta för mig vad du tagit, annars ringer jag ambulansen
- Det är ingen fara, slöddrar han fram igen
- Sluta! Du ser ut att vara i fara, svara mig, vad har du tagit?
- Det är ingen fara, säger han och ler mot mig
Helt plötsligt så reser han sig upp och försöker sträcka på sig, men han ramlar baklänges.
- Vad håller du på med? Hur är det med dig?
- Det är ingen fara, gäspar till och ger mig en kram, det är ingen fara, jag är bara trött.
- Vad är det som sker med dig *pip*, jag gråter
- Det är verkligen ingen fara, det var lite jobbigt pass på gymmet bara
- Gå och lägg dig så får vi prata om det här imorgon
Det här började bli vardag, jag visste vad som försigick, men vågade inte öppa munnen. Han hade lovat, ännu en gång, att det var sista gången. För barnen skull, för min skull, för hans egen skull. Han var som ett barn, jag hade tre barn att ta hand om i hemmet. Anabolan som jag såg skymten av 2008, började nu bli en vanlig vardag. Andra missbruk blev följden av anabola missbruk. Cirkeln var igång. han tog sig inte ur det. Sjukhusbesök kantades av sjukhusbesök, aldrig hittade läkaren något fel. Jag visste felet, han visste gott och väl om felet. Men vi teg, jag skulle hålla käften, annars skulle han göra mitt liv till ett helvete.
Han höll sitt ord för första gången under våra år tillsammans, han gjorde mitt liv till ett helvete.......