ipsykopatenshander.blogg.se

Emma "berättar"

Kategori: Emma berättar


Hur kunde du älska denna människa? Varför stannade du kvar?

Ni som ställer dessa frågor har aldrig någonsin älskat och levt med en psykopat, lyllo er och jag hoppas ni aldrig stöter på dessa 3 % som är psykopater i detta avlånga land. Kunde jag så skulle jag skydda er alla mot dessa monster, men det går inte. Dom går fritt där ute, svårt att sätta dit dom, för är det någonting psykopater kan så är det att manipulera. Empati och sympati saknas och dom kör över alla i sin väg för att skydda sitt egna rykte. Jag förmodar att många försökt hävda sig och gå emot en psykopat. Har det gått bra? Det enda man kan göra är att fly, illa kvickt och hoppas på det bästa. Att ständigt leva med frågan om man klarar detta är en fråga jag önskar inte fanns. Att dessutom barn är inblandad och som ska skyddas till 100 % försvårar alltid situationen att fly. Varför är det alltid offren som får fly, detta moment 22.....
 
Dom flesta vet känslan av att bli kär, man är tokig och galen, man tänker inte klart. Efter ett tag går det över till närhet, lojalitet, tillit, ömhet, gemenskap och tillslut äkta kärlek. Med en psykopat händer inte detta. Med en psykopat kraschlandar förälskelsen. Drömmen blir mardröm. Sockervaddsdrömmarna psykopaten byggt upp slåss ut av otroheter, dubbelliv, kriminalitet, beroenden och framförallt av dagliga lögner. Den människa du tror dig ha lärt känna finns inte, det är en illusion du levt med. En psykopat nosar sig fram till sina offer, när han hittat din svaga punkt så slår han till, och då går det fort. Från första ögonkastet till romantik sker oftast på en dag, och du faller, och du faller hårt. Ovetandes om att din svaga punkt är länken in i helvetet.

Vem faller inte för en som blåser in sockervadd  i dina tankar, tänder ett magiskt hopp inom dig, ett hopp som skimrar och glöder. Du blir lovad guld och gröna skogar och blir behandlad som om du vore en prinsessa och gudinna. Världen kretsar runt dig och du blir smickrad. Du är helig och den underbaraste varelse som någon skådat, du är perfekt och behandlas som den prinsessa du är. Eller? Detta är ord - detta är lögner. Tänk om du visste vad som skedde på sidan av. Men du är fast. Du är fast i psykopatens grepp och med tiden så är du så instängd och manipulerad, du går med på psykopatens orimliga krav, för du älskar honom. Du undviker andra människor, för du har det ju så bra där hemma. Där du hör hemma. Du får smicker och beröm för den fantastiska mamma du är, du är grym på det du gör. Där hemma. Någon annanstarns platsar du inte. Du behöver inte annat, än det psykopaten ger dig.

Efter dag in och dag ut med slit med barnen och hushållet, då vill man höra "jag hjälper dig hjärtat, jag gör allt för dig" och man tror man uppskattar att man inte ens får åka iväg på affären eller gymmet. Det är ju så underbart att leva med någon som gör allting för en? Matkassarna som utan att kliva utanför dörren kom till en, träningen som skedde i källaren för att slippa ta sig utanför dörren. Kompisar som kom på besök för psykopaten är ju så underbar och ringt runt till mina älskade vänner för att jag skulle få spontanbesök. Han tog tag i att hålla kontakten med mina vänner så jag slapp tänka på den biten själv. Han är ju för underbar som donar så för mig ..... det finns så många olika scenarion där snällhet vänds mot en helt skev bild på normalisering. Kontrollerad? Jag? Nääääää jag har världens underbaraste make som ställer upp på mig. Det var min normalisering. Jag förstod aldrig. Så många läkarbesök och depressioner, men jag kunde aldrig sätta fingret på vad det var. Jag hade ju det så bra. Han skjutsade ju t.om från dörr till dörr när jag skulle på mina läkarbesök, han var så rädd om mig. Ju svagare jag blev desto lättare var jag att hantera för psykopaten. Att otroheter kom på tal genom nätet, det var inget jag lyssnade på. Folk var så avundsjuka på våran perfekta familj. Han var högt uppsatt i sina branscher, en riktig drömkarl. Såklart uppkom avundsjuka, min make skulle aldrig göra något så dumt. Jag var ju hans prinsessa och himmelrike. Jag var hans allt och jag älskade denna perfekta make så förbaskat mycket.
 
Så, varför stannade jag kvar?
Det vet alla svaret på som levt med en psykopat, det går inte att förklara förrän man sitter där själv. Man äger inte sin egna hjärna, den har psykopaten tagit kontroll över helt. Den du var, finns inte längre......
 
 
 
 

"Emma" berättar

Kategori: Emma berättar

 
- Hallååå, hallååååååå, vakna! Hallååååååå vaknaaaaaaaaa! Jag ruskade honom hårt, men fick knappt något gensvar.
 
- Snälla svara mig, vad är det som händer???
- Det är ingen fara, slöddrar han fram
- Snälla berätta för mig vad du tagit, annars ringer jag ambulansen
- Det är ingen fara, slöddrar han fram igen
- Sluta! Du ser ut att vara i fara, svara mig, vad har du tagit?
- Det är ingen fara, säger han och ler mot mig
 
Helt plötsligt så reser han sig upp och försöker sträcka på sig, men han ramlar baklänges. 
 
- Vad håller du på med? Hur är det med dig?
- Det är ingen fara, gäspar till och ger mig en kram, det är ingen fara, jag är bara trött.
- Vad är det som sker med dig *pip*, jag gråter
- Det är verkligen ingen fara, det var lite jobbigt pass på gymmet bara
- Gå och lägg dig så får vi prata om det här imorgon
 
Det här började bli vardag, jag visste vad som försigick, men vågade inte öppa munnen. Han hade lovat, ännu en gång, att det var sista gången. För barnen skull, för min skull, för hans egen skull. Han var som ett barn, jag hade tre barn att ta hand om i hemmet. Anabolan som jag såg skymten av 2008, började nu bli en vanlig vardag. Andra missbruk blev följden av anabola missbruk. Cirkeln var igång. han tog sig inte ur det. Sjukhusbesök kantades av sjukhusbesök, aldrig hittade läkaren något fel. Jag visste felet, han visste gott och väl om felet. Men vi teg, jag skulle hålla käften, annars skulle han göra mitt liv till ett helvete.
 
Han höll sitt ord för första gången under våra år tillsammans, han gjorde mitt liv till ett helvete.......
 
 
 
 

"Emma" berättar

Kategori: Emma berättar

 
Väskorna var packade, det kändes inte rätt bra, men det var nytt. Jag skulle ge detta en chans, jag hade varit singel länge och jag behövde ett förhållande. Detta skulle bli bra. Det var vår ute och fåglarna kvittrade, solen lyste in genom fönstrena och jag fick lite energi bara av att se ljuset falla in i lägenheten, numera våran gemensamma lägenhet. Skrämmande. Magkänslan sa åt mig att det var fel, men jag kunde inte sätta fingret på vad det var, så jag ignorerande den där magkänslan alla pratar om. Det skulle bli bra, det hade alla sagt åt mig. Jag behövde detta. Jag behövde denna omtänksamma kille. 
 
Lugnet började infinna sig, väskorna skulle packas upp. Mina personliga saker skulle blandas med hans saker. Mina saker skulle läggas i hans garderober och lådor. 
 
- Kom, jag måste visa dig en sak, en hemlighet som jag måste dela med mig. Bli inte rädd, ta det som att du är min räddande ängel
- Okej?
- Du ser dessa sprutor, dom är inte öppnade. Jag vill att du ska veta att du räddat mig ur något du inte ens kan ana , kan bara säga att jag gått igenom en svart period och att du fått mig att inse att det finns hopp i livet. Du är mitt hopp, du är min ängel, du är mitt allt. Jag kommer dig alltid vara tacksam, glöm inte det. 
- Vad är det där? Jag förstod gott och väl var det var, men frågan bara slank ur mig
- Allt detta ska jag göra mig av med, och jag vill att du är med på min resa framåt. Vi ska bli lyckliga. Du och jag.
- Jag hade helst velat slippa se det här. Det ska inte få finnas i min värld
- Jag reser norrut ihelgen, en god vänn till mig ska få ta över paketet. Det är det sista du kommer att få se av den här skiten. Jag lovar. Du är min ängel på jorden. Du tog upp mig från helvetet och jag är dig för evigt tacksam.
 
 
 
En händelse tagen från våren 2008. Anabola kantade hans vardag, jag trodde hans ord. Jag hade kommit in som en räddande ängel med kärlek. Han behövde inte preparaten längre, han hade kärleken. Jag trodde hans ord. Jag trodde verkligen att jag kommit in som en räddande ängel. Jag l i t a d e  på honom.
 

I dagsläget har jag förstått, en människa med så starkt beroende klarar sig inte utan hjälp. Det är en drog, det är inte "bara att sluta". Det här var första gången jag stötte på det. Våren 2008, det blev inte den sista.........
 
 
 
 
 

Nästa offer på tur

Kategori: Fakta om psykopater

 
När Du lämnar en psykopat finner han snart en ny kvinna han manipulerar, den nya brukar snabbt falla för den charmerande, inteligenta, trevliga psykopaten. 

Hon går snabbt hans ärenden och försvarar honom i allt. Även om Du vill varna henne så hjälper det inte. Hon är fast och ska samma väg som Dig vandra. Du kan bara hoppas att hon inser sanningen och lämnar honom innan skadan är för stor. Men tro inte han släpper taget om Dig för att han har en ny. Han har gärna den nya kvinnan samtidigt som han håller kvar Dig i sitt grepp, och i bakgrunden brukar finnas ett par kvinnor till. Alla vet... Utom den nya kvinnan, Hon tror hon är den enda, och han är ju så snäll mot henne. 
 
Allt går snabbt, vänner, bekanta, föräldrar, syskon till det nya offret får snabbt upp ögonen för den charmerande psykopaten, vilken trevlig människa, en dröm man till den nya kvinnan. Hur kunde hon hitta en sådan guldklimp?


Paniken sprider sig hos dig som offer. Han hittar på lögner och sprider ut det bland Dina vänner, nya kvinnans vänner. Man får panik, ingenting av det är sant men han är så otroligt skicklig på manupulation så alla tror honom. Stå emot, det finns hjälp att hämta, du är inte den enda. Sök hjälp innan du går under!
 
 
 
 
 Brottsoffermyndigheten
Kvinnojouren
Stödcentum - genom kommunens hemsida
 
 

"Emma" berättar

Kategori: Emma berättar

 
Dörren slets upp till toaletten och jag såg på engång den svarta blicken, redan innan dörren slets upp så kunde man känna rysningarna i kroppen av den iskalla blicken. 
 
- Har du varit otrogen?!
- men va?
- Har du varit otrogen säger jag
- Men sluta
- Svara på min fråga
- Nej, vart har du fått det ifrån och när skulle jag ha haft tid med det, som sliter här hemma med barnen
- Så nej är ditt svar?
- Jag har aldrig varit otrogen och kommer aldrig att vara, vart får du allt ifrån? 
- Känns som att jag dragit på mig något skit, så jag vill fråga dig om jag behöver testa mig
- Men sluta. Testa dig om det känns bättre, men jag kan lova på barnens liv att jag inte varit otrogen. 
- Bäst för dig att det inte visar någonting då
- Jag är 100 % säker, så gå och testa dig du om det får dig lugn
 
Dörren stängdes och jag fick avsluta mitt toabesök, jag klädde av mig och ställde mig i duschen. Det tog inte många minuter innan dörren öppnades igen. Där stod han, blicken stirrade på mig.
 
- Vad är det nu?
- Du vet att jag alltid vakar över dig va?
- Ja, stäng dörren nu. Jag vill vara ifred
- Jag vakar varenda steg du tar
- Gör du det, stäng dörren nu, det blir kallt
- Lova mig att vi går i terapi om du känner att du är påväg någonstarns
- Japp, minst 1 års terapi, jag vet. Stäng dörren nu. Jag ska ingenstarns
 
- Är det okej att jag åker och tränar ett tag? Känns som att jag behöver ventilera
- Gör det om det får dig att må bättre älskling
 
Efter tre timmars "träning" kom blomsterbuketten och en dikt skriven av maken. Jag var verkligen hans allt, han var överbeskyddande, men klandrade honom inte. På något sätt valde jag att se det som att han var rädd om sin fru. Klart att han inte ville förlora mig. Han bad om ursäkt för att ens ställt frågan. Han grät och förklarade hur rädd han var att han skulle förlora mig, han hade ingen annan. Jag var hans allt. Han grät och snyftade att han inte hade några vänner i den nya stan vi flyttat till. Kanske var flytten för mycket? Flytten hade han ju gjort för min skull, även om det var hans förslag och påtryckningar. Han hade ju vänner, det visste jag, hela hans facebook sida var full i vänner, och alla han stött på i stan gillade ju honom? Han fick ju kontaktnät redan första veckan? Jag la ingen vikt på det, vi la ner diskusstionen. Han saknade sina gamla vänner och det får man ju göra. 
 
 
Jag la ingen vikt alls på samtalsämnet. Jag visste min sanning, jag kände mig trygg. Vet inte vad som fick honom att plötsligt tveka. Kom som en blixt från klarblå himmel. Jag lät det vara, varför diskuterra något som aldrig hänt? Tanken slog mig aldrig, kunde han ha varit otrogen och dragit på sig något skit? Den tanken slog mig a l d r i g  trots tidigare otroheter. Varningsklockan ringde aldrig, blommorna kom som ett brev på posten. Han ångrade sina ordval och bad om ursäkt. Så varför älta detta plötsliga påhopp?
 
 
Händelse tagen från våren 2011 då han levde ett dubbelliv med en annan kvinna sedan ett halvår tillbaka.
 
 
 
 
 

"Emma" berättar

Kategori: Emma berättar

 
Solen sken, humöret var på topp, barnen sprang runt och lekte i huset, maken kom hem från jobbet i samma veva som en vännina kom förbi med sina barn. En bra fredag och jag fick umgås med en vännina, vilket var ovanligt och en oväntad lyx i min vardag. Men varför kände jag vibbar i luften? Jag var nog bara ovan besök, det går till sig. Barnen fann varandra, lekte, tjoade och sprang runt i huset med energi som aldrig förr. Det värmde i mammahjärtat, jag blir glad av glädjetjut så jag mådde gott. Jag skrattade åt barnen och glädjen lyste igenom i mina ögon, då jag kollade på mina älskade barn. 
 
Maken kollade på mig, han måste ha haft en jobbig arbetsdag. Han verkade inte ha den där energin, en sådan där dålig dag. Jag såg det på han i ögonen och det drog genast ner mitt humör, jag knep igen munnen och glädjen i mina ögon dog ut, jag försökte lägga mig på hans nivå. Mår jag för bra så blir det disskutioner, jag orkade inte det idag. Inte just nu, jag hade ju vänninan hos mig. Det skulle bli en bra dag. Det hade jag bestämt. Så min glädje la jag på en nivå som jag kände av från maken. 
 
Vänninan gick ut på altanen för att tända en cigarett. Barnen lekte i sitt rum och maken stod och förberedde middag. Han brukar vilja göra det då vi har gäster, laga middag, detta hände aldrig annars. Men besök betydde även mer tid över till annat för mig, inte binda sig vid spisen, så att få besök betydde i min värld att få tid till annat, som att borsta håret och unna sig lite smink.
 
Maken sneglar ut mot altanen:
 
- Tragisk människa det där, hon luktar problem
- Varför säger du så?
- Men stå och röka när man har barn
- Ja men jag vet hur det är att vara rökare, det är inte lätt att sluta
- Men frånskild och har bara barnen varannan vecka, vilken tragisk människa, hur kan man göra som henne. Bara lämna allt och inte få träffa sina barn varje dag.
- Ja, jag skulle då inte må bra av en skilsmässa, jag skulle aldrig kunna tänka mig att vara utan mina barn ens en dag. Vi ska vara glada över det vi har.
- Känns som att du inte älskar mig längre
- Varför säger du så?
- Känns så bara, ser hur tårarna vattnas i ögonen
- Men älskade du, jag har väl aldrig ens antytt att jag vill ha ett liv utan dig. Du är mitt allt, det vet du, förstår inte vart detta kommer ifrån?
- Lova att aldrig lämna mig
- Ja, det är väl klart. Jag har ingen anledning att lämna dig, du vet att ingenting kan komma emellan oss, ingenting. Eller jo, tar du ett snedsteg en gång till med en annan kvinna, då vet du att du ryker.
- Som att jag skulle kunna vara otrogen, jag älskar ju dig så förbannat mycket. Tror ingen kan vara så här kär som jag är i dig. Blir bara så orolig och illa berörd när jag ser andra tragiska människor. Vill inte förlora dig.
- Släpp det. Vi har det bra. Jag älskar dig
- Och jag älskar dig
 
 
 Detta är en händelse tagen från sommaren 2011, jag som fru var helt ovetandes här om makens dubbelliv med en annan kvinna som pågått under 8 månader i detta skede. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Typiska beteenden hos en hälsofarlig person

Kategori: Fakta om psykopater

 
Framstår som den perfekta människan
Han eller hon upplever sig själv som upphöjd över alla andra, både moraliskt och kunskapsmässigt och inte sällan även ifråga om intelligens och utseende. Han eller hon har aldrig gjort något misstag, och om det trots detta skett ett misstag, är det ditt eller någon annans fel. Avslöjar du att han eller hon är otrogen, förklaras det ofta med att det beror på att det är fel på dig, du är hopplös, känslokall, ful eller fet, eller något motsvarande. 

En förtryckare gömmer sig bakom lögner om sig själv och om andra, manipulationer och olika former av trakassering. Han eller hon är beroende av att rikta blicken mot andra, speciellt mot dig, för att kunna fokusera på din mindervärdighet. Ju mer du trycks ner på ett eller annat område, desto mer perfekt känner sig förtryckaren. Det är som att han eller hon får näring av att hålla dig nere. 
 
Är en aktiv domare över andra människor
Förtryckaren vet bäst, är den som sitter inne med sanningen om hur andra människor är, om vad som är deras fel och dåliga egenskaper. Han eller hon har utnämnt sig själv till domare. Domen handlar om din oduglighet, mindervärdighet, opålitlighet, oetiska hållning, svaghet, sjukdom eller annat. Han eller hon har en häpnadsväckande förmåga att träffa dina ömma punkter och svagheter. Domaren anser sig också ha rätt till att straffa dig genom att använda olika former av psykisk och fysisk våld.
 
Dålig överrensstämmelse mellan ord och handling
Förtryckaren är snar med ord, meningar och åsikter, men lägg märke till att det är dålig eller obefintlig överrensstämmelse mellan ord och handling.
 
Måste vara aktiv
Han eller hon uppvisar ofta en välputsad yttre fasad, men en inre tomhet. Detta gör att vederbörande hela tiden måste vara aktiv hemma eller på jobbet, alltid i farten på fritiden och inte klarar stillhet och ro.
 
Föraktar svaghet
Förtryckaren spelar en roll som den starka och handlingskraftiga människan och tål inte att andra människor, speciellt deras närmaste - inte heller egna barn - visar känslor och sårbarhet. Detta betraktas som svaghet. 
 
Uppvisar två olika ansikten
Blir du osäker på om förtryckaren menar att du är bra eller dålig? Om han eller hon respekterar dig eller hatar dig? Den här typen av personer gör dig förvirrad genom att visa upp två olika ansikten. Det ena är trevligt, positivt och välvilligt. Det andra ansiktet är det nästan bara de närmaste i familjen eller på arbetsplatsen som ser. Det är hämndgirigt, hatiskt och diktatorisk. Med ord, blickar, mimik och direkta handlingar kan han eller hon uppträda kränkande gentemot andra.Det kan skifta snabbt mellan de två ansiktena. Det är många som berättar att det är som att trycka på en knapp. Vänder plötsligt. Det märks ofta på att du ser en förändring i ögonen; blicken blir svart och iskall när utbrotten kommer. Det är nästan som att det strömmar kyla från honom eller henne. 
 
Vill ha kontroll över andra
En förtryckare vill ha makt och kontroll, speciellt över dom som han eller hon lever med. Du tillåts inte ha en egen vilja, egna åsikter eller behov. Förtryckaren släpper inte sin önskan om makt och kontroll, inte ens när de egna barnen blivit vuxna eller efter skilsmässan eller brytning i ett parförhållande. 
 
Är beroende av uppmärksamet
Förtryckaren är alltid beroende av andras uppmärksamhet. Idéerna flödar hos många förtryckare och vill få så mycket uppmärksamhet dom kan nå från andra, genom att ex göra sitt namn stort på ett positivt sätt. 
 
Bristande inlevelseförmåga 
Förtryckaren är likgiltig inför andras känslor. Han eller hon visar ingen ånger över att ha sårat andra. Förtryckaren kan överösa dig med okvädesord i ena stunden för att i nästa vara närmast överdrivet snäll och vänlig. 
 
Talar inte sanning
Förtryckaren har ofta ett lättvindigt förhållande till sanningen. Han eller hon kan ljuga med största lätthet, även om saker och ting lätt kan tillbakavisas. Lögnen kan vara så övertygande att det är lätt att tro på den. Vederbörande kan hitta på historier för att ursäkta något som har hänt, eller underlåta att säga sanningen för att själv komma i bättre dager.
 
 
 
Människor som motsvarar de här beskrivningarna är omogna och hälsofarliga! Det har psykopatiska drag, en form av personlighetsstörning som inte går över. Att inse detta - definera problemet - är DET FÖRSTA STEGET för den som vill frigöra sig och komma bort från sin position som offer. Gör dig själv en tjänst och hjälp dig själv. Du klarar det! <3
 
 
 
 
Fotnot: Fakta hämtat från "Psykoptatens grepp, vägen ut ur farliga relationer"
skriven av Aud Dalsegg & Inger Weche

"Emma" berättar

Kategori: Emma berättar

 
Vardagsrummet kändes tomt men ändå tungt, vad är det det undermedvetna försöker säga mig. Något är fel, eller är det jag som verkligen är knäpp? Har ätstörningen satt sina spår psykiskt. Vad är det för fel på mig? Jag hade nu varit fri min ätstörning i ett år, graviditeten var ett faktum. Jag var i fjärde månaden, barnen som min sambo så länge tjatat om låg äntligen i min mage. Men varför ska det vara så svårt, varför vill han helt plötsligt inte ha barnet? Jag var bara till besvär, fick ofta höra att allt fokus alltid låg på mig, han då, hans karriär? Jag var förrvirrad, vad gällde, jag förstod ingenting. Han ville ju ha barn, när jag blev gravid så kom alltid orden "men inte NU". Hur kunde det bli så fel? Hur kunde jag vara så dum. Graviditeten var ju inte planerad, det kom automatiskt med att jag blev frisk i min ätstörning. Kroppen blev frisk och jag själv såg det som ett glädjande besked att min kropp börjat fungera och att ett liv börjat växa inom mig. Vårat kärleksbarn. Det var aldrig tal om preventilmedel, han ville skaffa familj och fick mig att känna mig trygg av bara tanken. Men vad var fel? 
 
En dag kom han hem efter ett påstått läkarbesök, han var utbränd. Ja men det förklarar saken. Han erbjöd sig själv att gå i terapi och samtal på BVC. Vi skulle fixa detta. Klart vi skulle bli en familj, han älskade mig mer än något annat på jorden. Han ville lösa detta, för min skull. Jag kände mig trygg igen. Men att han var utbränd gjorde graviditeten till ett helvete. Men han skulle bli bättre, det hade han lovat. Vi tog en dag i taget. 
 
Varför känns det som att vardagsrummet fortfarande är tungt och jag har svårt att andas. Vad är det som är fel? Någonting står inte rätt till. Jag börjar bli knäpp? 
 
Sambon tog på sig många extrajobb för att få till en bra grund i ekonomin till bäbisens ankomst. Vilken blivande make jag skaffat mig, trots utbrändhet så gör han allt för familjen. Vilken kärlek. Jag trodde honom. Han var mitt allt. 
 
Kvällen kom och arbetet avlöstes med annat arbete för sambon, mitt vardagsrum kvävde mig. Jag var tvungen att få luft. Ventilera. Jag traskar runt rastlös i lägenheten, men sätter mig tillslut ner vid databordet och öppnar datorn, och hamnar på sambons Facebook. Någonting hände i mig. Denna sida har då aldrig fått varit öppen tidigare. Jag vet att jag gjorde någon man inte får göra, snoka. Men jag gjorde det. Fann ingenting.... gaaaah, vad är det med mig, jag börjar verkligen bli paranoid. Det är inget fel, jag har det bra! Någonting säger åt mig att jag inte var klar där jag avslutade. Fanns det något där ändå? Jag började kolla en annan korg med mail på hans facebook. Där låg det. Mitt vardagsrum tog stryptag på mig och jag fick panik. Min sambo har ett dubbelliv med en annan kvinna. Hur kan detta vara möjligt? Jag började förstå hans välmående ang barnet. Han ville inte ha oss, han hade någon annan. Han älskade någon annan. Jag ville kräkas. Ångesten sprutade ut i kroppen. Jag  kunde inte skada mig själv, jag skulle då skada mitt barn. Mitt efterlängtade barn som låg i magen. Hur kunde jag vara så blind, han älskade ju inte mig. Hur kunde jag tro det? Jag ville försvinna, jag hatade mig själv, hur kunde jag vara så egoistisk? Han sa ju åt mig flera ggr att göra abort. Men jag var förvirrad. Jag visste inte vad som gällde. 
 
Jag flydde, en släkting tog in mig med öppna armar, den enda jag hade som jag litade på i den stora stan. Långt ifrån min familj och släktingar. Jag hade dig. Du som svek mig genom lögner. Flykten höll på att sätta mig tillbaka i ångestsjukdomen. Inom 4 dagar var jag tillbaka i den trygga famnen. Nu när jag visste sanningen skulle han ändra på sig och vi skulle fokusera på familjen, jag hade hjälp honom med en börda från hans axlar. Han kunde inte ta sig ur den hemska kvinnans beteende. Hon var inte ett hot längre, vi kollade ringar. Jag var inte redo, men han bevisade vem han ville leva med, vart kärleken egentligen fanns. Ursäkterna blev godtagna. Vi väntade ju trots allt ett barn ihop. Vi hade det bättre än någonsin och vardagsrummet kändes så mycket lättare. Nu förstod jag vad som hade varit fel. Och kärleken till mig hade aldrig varit så stor. Jag var hans ängel, ingen kunde ändra på det. 
 
 
 
 
Citat tagna direkt från min dagbok under denna händelse 2008:

Mardrömmarna verkar inte vilja sluta, vaknade inatt igen och föll i gråt.
Vet inte in eller ut längre, men försöker verkligen koncentrera mej och slå
bort alla tankar så jag kan fortsätta det liv jag hade.
För en vecka sedan mådde jag ju så bra, oförskämt bra, förstod att nått var
fel. Hade aldrig sett himlen så blå, vart hade molnen blåst bort? 
Stomen blåste in igen. Dom svarta molnen kom och himlen var sig lik igen.
Mitt liv ska vara svart, ska inte få känna lycka och glädje.

Ord kan inte förklara, men dom visar vägen
Om man vill ha respekt varför behandlar man inte den närmaste med respekt?
Jag förstår inte

Kommer jag någonsin att förstå?
Ännu ett jack i hjärtat. Hur många ggr måste det läka innan det stannar helt?
Är det för att jag fryser ner hjärat i kris som jag överlever?

Vet inte HUR det här ska funka, men det ska gå.
Det har jag lovat mig själv. Och jag håller löften. Det är det dom är till för.
 
 
 

Jag har klandrat mig så många ggr att jag inte tog mig ur här, jag hade chansen. Andra gången som hans dubbelliv uppdagades. Varför var jag så svag? Varför fann jag inte kraften? I dagsläget förstår jag. Jag var redan fast i psykopatens händer. Jag hade blivit så grovt manipulerad från första dagen vi träffades. Jag levde och trodde på hans värld. Världen där jag trodde att jag var trygg. Men jag var grundlurad, det var makten som talade, det fanns aldrig någon kärlek. Hans spel var igång på riktigt, nu gällde det att han spelade korten rätt. From denna händelse blev jag instängd från omvärlden, han kunde inte riskera att jag slank ur hans händer igen. VI skulle reparera detta, det hade ingen annan något med att göra, så länge vi hade kärleken så skulle vi klara oss tillsammans utan någons hjälp. Han var min trygghet. Den enda jag kunde lite på, alla andra försökte bara förstöra och det ville jag inte. Bara jag hade min familj så hade jag det bra och var nöjd med livet. Jag behövde honom, han hade hjälp mig från ätstörningen. Han var ju min hjälpte och ängel - Du var mitt allt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Separation ur psykopatens perspektiv

Kategori: Fakta om psykopater

 

När psykopaten känner att kvinnan är på väg att lösgöra sig från honom, bli starkare och kanske vilja lämna honom, kan han ta till några av följande beteenden:

 
 Han kanske bättrar sig omedelbart. Han lovar att ändra på sig, blir snällare och mer hjälpsam. Han kanske slutar med beteenden han vet att du inte tycker om genom att t ex dricka mindre, söka hjälp för tablett/drog/sexmissbruk, vara hemma mer, sköta hushållet i högre grad eller uppvakta dig på olika sätt. Han kanske till och med säger att han vill söka hjälp och börja i terapi. Han kanske ber om ursäkt för saker han gjort. Han kanske tar tag i saker som du har klagat över att han inte gör. 

,Kort sagt - han blir plötsligt den man som du önskar att han var och den man du hela tiden velat tro att han innerst inne är. Den man han var i början av förhållandet, den man du blev kär i. Detta är en fasad. Och det här är en av fallgroparna, du stannar och hoppas på att förändringarna håller i sig och att det äntligen vänt. Du är ännu en gång manipulerad och fast i psykopatens händer. 

 Han kan säga att du aldrig kommer att kunna klara dig utan honom. Han kan säga att ingen annan man kommer att vilja ha dig. Dessa två repliker är en klassiker i sammanhanget. De kan göra stor skada om man tror på dem, men är oerhört vanliga och inget man ska ta till sig. Det är en lögn, det han säger. Kanske hjälper det att veta att oerhört många psykopater yttrar just dessa ord då de känner att kvinnan är på väg att lämna honom.   

 Han kan plötsligt spela offerrollen. Han kan hota med självmord om du vill lämna honom. Han kan få dig att känna skuldkänslor för att du vill lämna honom. Han kan bete sig självdestruktivt genom att t ex dricka för mycket eller isolera sig. Han kan även få andra människor att pressa dig till att ge honom en andra chans.


 Han kan inleda ett nytt förhållande öppet, för att göra dig svartsjuk eller arg. Glöm ej att det redan finns andra förhållanden som pågått bakom din rygg.

 Han kan hota dig på olika sätt, mer eller mindre diffust. Han kan hota med att han tänker ta vårdnaden om barnen. Han kan hota med att se till att du inte ska få några finansiella resurser. Han kan hota med att skada dig eller till och med döda dig. Om du har träffat en ny man kan han hota med att skada eller döda honom. Han kan sprida rykten om dig och försöka förstöra dina vänskapsrelationer eller ditt rykte. Han kan sprida privat information om dig i syfte att förödmjuka dig. 

 Han kan förstöra dina ägodelar och radera alla dina sociala medier såsom bloggar, facebook, hotmail.
 

 Han kan bli fysiskt eller sexuellt våldsam. Separationen kan vara en farlig tid för kvinnan som lämnar en psykopat.

 

 Han kan förfölja dig, stalka dig, genom att ständigt ringa, mejla eller komma på spontana besök. Han kan bete sig oförutsägbart - har ni gemensamma barn kan han ständigt ändra överenskommelser eller kontakta dig i tid och otid under förevändningen att något måste diskuteras angående barnen. Bor ni fortfarande tillsammans kan han bevaka dig och följa efter dig.

 Han kan ha intentionen att göra dig gravid, att binda dig till sig genom ett barn. Alt fria om ni fortfarande är på sambo stadiet.

 
Psykopaten kan växla mellan dessa olika taktiker. Han kan vara trevlig och charmig ena dagen, i syfte att locka dig tillbaka, för att bli hotfull nästa dag, när hans "charm" inte har fungerat.



Har du kommit så långt så att du ser nyckeln, ta modet och släpp dig fri
 
 
 



 

 

 

INLEDNING

Kategori: Inledning

 
 
"Men vart har du fått detta ifrån? Han är ju en romantiker, omtänksam och trevlig på alla sätt och vis, jag önskar att jag hade haft en make som du, har du blivit knäpp? "
 

Emma 30 var gift med en man som vänner, bekanta och släktingar beskrev som världens trevligaste man. Men mot sin hustru var han en tyrann - våldsam, drogad, kontrollerande, ständigt otrogen och manipulativ. Efter 6 år lyckades Emma efter ännu ett snedsteg från maken få hjälp att ta sig ur helvetes relation. Det var nu eller aldrig. Hon samlade på sig mod med hjälp av myndigheter och tog chansen - idag lever hon under mordhot, trakasserier, kränkningar och rädlsa och en kamp om sina två barn som är kvar i psykopatens grepp.
 
 
Jag önskar att jag hade vetat slutet, jag önskar att jag kunnat våga berätta sanningen tidigare, jag önskar att jag gått ifrån vid första snedsteget, jag önskar att jag valt en annan pappa till mina barn, jag önskar att jag aldrig hade stött på psykopaten, som förändrat mitt liv och skadat min själ för resten av mitt liv.
 
När uppbrottet väl kom, så var det för sent. Skyddsnätet han jobbat på i alla år hade fyllt sin funktion, jag var inte offret i andras ögon. Hur kunde jag anklaga en sådan oskyldig person som är så social och trevlig? Det stämde inte alls överens med mina historier. Vad som händer bakom stängda dörrar, stannar bakom stängda dörrar. Det är nu resan började på riktigt. Att finna mod och kraft ur en person som under flera år misshandlats psykiskt och blivit nedbruten mentalt. Att sitta fast i psykopatens grepp gör att offret kommer att få ta på sig den största utmaningen någonsin, att stanna i psykopatens grepp är livsfarligt, det finns bara en utväg om du vill börja leva - frigör dig ur psykopatens händer. 
 
 
 
 
I denna blogg kommer verkliga händelser att tas upp. Fakta om psykopater,  hur man gör för att frigöra sig från psykopaternas grepp. Jag som skriver är anonym och tänker så förbli så länge jag lever under mordhot och Emma i mina berättelser är ett påhittat namn. Syftet med bloggen är att få andra kvinnor att finna styrka och mod att komma ur farliga relationer. Det finns ett liv på andra sidan, ett liv ni förtjänar. All heder åt er som gått igenom detta helvete, ni har gjort ett förbaskat bra jobb <3